Jag förstår inte vart allt kommer ifrån, jag kan inget säga för du kommer aldrig att förstå vad jag menar, du kommer aldrig tro på mig. Du vill mig bara väl men jag klantar till de som vanligt. Jag vill dig egentligen inget illa, förstår inte själv vad jag håller på med. Det är som du har sagt hela tiden, du har haft rätt. jag har inte kunnat inse sanningen, därför har jag alltid kunnat neka den. Du är inte som alla andra, du har allt detdär som ingen annan har. Jag vill kunna säga vad jag tycker och kunna göra som jag vill, men nu får jag ta konsekvenserna, jag vill börja om från ruta 1 med allt, men det går inte de heller. Som man bäddar får man ligga! Mitt liv har gått åt helvete! O inte fan finns de nån "riktig vän" som man kan prata med.Varför kan inte allt bli som förut? Är så himla trött på det här.  Fuck all this crap!